Ursvik Ultra 2013

Nu har jag sprungit Ursvik Ultra för tredje gången. Förberedelserna inför årets lopp var katastrofala och det var första gången jag var inställd på att eventuellt behöva bryta. Tre dagar innan loppet "skadade" jag knät efter ett boulderingpass på klättercentret i Solna.

Anyhow... Materialmässigt kändes allt helt ok. Jag köpte nya terrängskor hos orienteringsspecialisten (VJ Bold), sydde ihop min gamla salomonrygga och införskaffade löparhandskar på Decathlon samt en ny löparjacka (av märket ASICS) på XXL i Bromma. Jag fick låna en pannlampa av min löparkollegas flickvän och lät mitt helljus från Mila agera backup i trunken.

Min löparkollega, Alexander, hade ett supportteam med sig. Mamman, flickvännen Malin och kompisen Marcus var på plats och hjälpte även mig i varvningarna. En stor eloge till dem!



En kortare, censurerad skildring av loppet:

Varv 1
Vi bestämde oss  för att gå ut långsamt och hålla pulsen kring 150 bpm. Detta innebar att det rullade på rätt lätt när det var flackt eller gick nedför. Jag pillade i mig en energikaka och försökte dricka en flaska vatten och en flaska energidryck. Jag provsmakade även gelen i slutet av rundan. Kroppen kändes ok.

Varv 2
Vi höll ungefär samma tempo. Kroppen var fortfarande full med energi och benen kändes pigga. Jag glömde dock ta med mina skyddsglasögon under detta varv, så ögonen kändes irriterade och blev röda. Pannlampan som jag lånat fick soppatorsk.

Den nya jackan från XXL sprack efter detta varv.

Varv 3
Satte på mig glasögonen igen och bytte till min pannlampa. Kände att energin började närma sig botten, så jag försökte trycka i mig mer gel och energidryck + kaka. Efter halva varvet fick jag smärtor i vänster knä, men försökte hålla tempot med en quasimodisk löpstil.

I varvningen åt jag en grönpåse (frystorkad mat).

Varv 4
Vi skippade pannlamporna och gav oss ut på vårt fjärde varv. Jag tog med mig en påse sura nappar som gjorde susen efter några jobbiga uppförsbackar. Väggen närmade sig och vi försökte hålla maxpulsen under 140 bpm.

Varv 5
Vi försökte hålla ungefär samma tempo som varvet innan, men det gick lite långsammare. Benen var jävligt stumma och energin var i botten efter varje uppförsbacke. Detta varv åt vi mer nappar och gladdes åt vackra skogspartier som vi fick se i gryningens ljus. Man får dock en postapokalyptisk känsla av varvet under dagtid. Spökstationen Kymlinge ligger mitt i naturområdet och här och var finns lämningar av temporära boplatser för folk som velat hålla en låg profil.

Upplagd av Inga kommentarer:
Taggar: , , , , , , , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)