Klättring i Thailand - Tonsai



Thailand är och kommer förbli ett mecka för klättrare som vill vara hemifrån en längre tid utan att göra av med för mycket pengar. Tonsai i Krabi är platsen för en sådan person. Här bor man i bungalows invid en strand som endast kan nås sjövägen. Priset på boende varierar beroende på när man åker dit. Som dyrast är det mellan slutet av november till februari. Boendet kostar då kring 400 bhat per natt, vilket motsvarar cirka 100 kronor.

På Tonsai finns ett seriöst klättercenter (Basecamp) som håller kurser i bland annat ledklättring, vilken är den vanligaste formen av klättring i området. Man bör ha lite koll innan man åker till en sådan fjärran plats där säkerheten inte är som i hallen hemma i Sverige.

Lederna i Tonsai ligger på 6a och uppåt, klipporna är relativt polerade och värmen är påtaglig. En välfylld kritpåse är ett måste när man ska upp för en längre led. Ingen klättrar eller säkrar med hjälm, men det är ingen dum idé att ta med sig en hjälm eller hyra en för en spottstyver. Pannlampa kan också vara bra att ha med sig, då mörkret infaller snabbt efter att solen gått ner i vattnet.

Många av lederna är relativt långa och i stället för bultar används ibland slingor, vilka kan vara farliga att säkra i om de hängt där länge eller använts för nedfirning. Klättraren bör därför ha med sig minst 12 quickdraws och repstumpar för att kunna byta ut de utmattade slingorna.

För multipitch på exempelvis Humanality (6a+, 6b, 6b+, 6b, 6a) bör man köra ett 70 m rep för att förenkla nedfirningen.


Min resa var underbar. När mörkret lägger sig över Tonsai sätter musiken igång och det blir häng och mingel med klättrare och backpackers. En av favoriträtterna återfinns på restaurangen Boat Man där man kan köpa en vegetarisk hamburgare som är gudomlig efter en längre tids thaidiet. För den som återhämtar sig efter en kortare magsjuka är Mango Sticky Rice en perfekt måltid. Glöm ej att ta med Resorb eller köpa elektrolytpåsar, då flaskvattnet ofta saknar mineraler.

Man bör ha en resetilläggsförsäkring som gäller för klättring när man åker till Thailand, vilken man kan teckna på Svenskaklätterförbundets hemsida. Om man blir skadad får man åka en så kallad Long tail boat till antingen Krabi eller Phuket. Resan till Phuket, där man kan få bäst vård, tar tre timmar. Hur bra försäkrad man än är så kommer en helikopter aldrig komma till din undsättning. En helikopter har aldrig landat på Tonsai. Man bör tillse att försäkringspapper och kontaktinformation till försäkringsbolag finns med i klätterväskan.

Glöm ej att prova Deep Water Solo! Det är en dagstur ut till öarna strax utanför Tonsai/Railay, där man bouldrar och sen faller/hoppar i vattnet. Superkul och ett bra sätt att träffa nya människor.


Packlista
70m rep
ATC och GriGri (ATC för firning)
12 quickdraws
Hjälm
Skor
Pannlampa
Sele
Repbag och strandmatta (köpes på plats för 200 pengar)
Första förband

Tålöpning på Södermalm

Nu är det dags att komma igång med löpningen. Det känns tyvärr motigt att ta sig ut, men när man har tillryggalagt 3 km så brukar spärren vanligtvis släppa. Målet med dagens pass var att ge kroppen en ordentlig genomkörare, alltså tuffa på så att varenda litet muskelfiber sätts i arbete.

Efter cirka 5 kilometer kom jag till utomhusgymmet vid Eriksdalsbadet, där jag gjorde chins, milpress och klängde runt på den horisontella stegen.

Klättring vid Münchenbryggeriet 2013-06-30



Och så var det dags. Påtvingad ledklättring med några av mina, inom klättring erfarna vänner vid den grovsprängda nordligt orienterade bergsidan bakom Münchenbryggeriet. (Länk till Sverigeföraren)

En skön och varm junidag med kaffetermos och glatt humör.


Rönnebergaloppet 2013-06-16

Jag och min kompis hade turen att vinna två startplatser till ett lopp på natursköna Lidingö. Meddelandet om detta kom tre dagar innan start, så en riktad uppladdning var alltså inte möjlig. Jag vaknade på söndagsmorgonen och åt lite pasta, drack en Vitargoblandning och käkade en energikaka.

Starten gick klockan 11 och vi for i väg i en riktig hög fart. Efter bara två kilometer kände jag mig seg och jag insåg att det skulle bli ett helvete. Backarna var långa och för mig branta. Vi köttade på och kom in på 42:20-nånting. Ingen supertid men båda var nöjda med tanke på förutsättningarna!

Yippie

Stockholm Marathon 2013

Ett asfalterat lidande

Västerbron, varv 2

Över 16000 löpare smyckade i går Stockholms gator med sina, för löpning avsedda attiraljer. Startskottet gick klockan 12:00 och jag passerade startlinjen 12 minuter senare. Mitt mål var att springa de två första milen i 4:30-tempo och sen, om jag kände mig stark, öka! De första 20 kilometerna gick bra, sen klickade det till i skallen: "vad fan håller jag på med?". Baksida lår började smärta och jag vågade inte riktigt ta ut stegen, i tron om att jag när som helst skulle börja krampa. Kring 22 km serverade man saltgurkor och jag tog en näve som jag sög på under några minuter. Löpningen efter 21km-passeringen var tråkig, glesbefolkad, vidvägad och mentalt nedbrytande. Folk började gå, knyta skorna, grimasera och stöna. 

Jag sprang ett tag bredvid en kvinna som psykade mig genom att harkla var femte sekund. Jag spurtade på lite för att slippa tortyren men kunde fortfarande höra henne på avstånd under två kilometer. När man är trött och sliten blir småsaker som OCD jävligt irriterande. (Nog om negativa observationer)

Min flickvän och bästis stod och väntade vid Västerbron och langade en gel när jag sprang förbi. "Kötta nu! in i kaklet!"

Jag hade börjat känna av baksida lår i höjd med slottet under varv två, men lyckades skjuta på problemen till Torsgatan, då det återstår cirka 4 kilometer av loppet. Jag stannade till ibland, slog på benet och stretchade för att kunna springa på igen.

Sluttid: 3h35min.

Nöjd? Aaa..

Länkar:

Ursvik Ultra 2013

Nu har jag sprungit Ursvik Ultra för tredje gången. Förberedelserna inför årets lopp var katastrofala och det var första gången jag var inställd på att eventuellt behöva bryta. Tre dagar innan loppet "skadade" jag knät efter ett boulderingpass på klättercentret i Solna.

Anyhow... Materialmässigt kändes allt helt ok. Jag köpte nya terrängskor hos orienteringsspecialisten (VJ Bold), sydde ihop min gamla salomonrygga och införskaffade löparhandskar på Decathlon samt en ny löparjacka (av märket ASICS) på XXL i Bromma. Jag fick låna en pannlampa av min löparkollegas flickvän och lät mitt helljus från Mila agera backup i trunken.

Min löparkollega, Alexander, hade ett supportteam med sig. Mamman, flickvännen Malin och kompisen Marcus var på plats och hjälpte även mig i varvningarna. En stor eloge till dem!



En kortare, censurerad skildring av loppet:

Varv 1
Vi bestämde oss  för att gå ut långsamt och hålla pulsen kring 150 bpm. Detta innebar att det rullade på rätt lätt när det var flackt eller gick nedför. Jag pillade i mig en energikaka och försökte dricka en flaska vatten och en flaska energidryck. Jag provsmakade även gelen i slutet av rundan. Kroppen kändes ok.

Varv 2
Vi höll ungefär samma tempo. Kroppen var fortfarande full med energi och benen kändes pigga. Jag glömde dock ta med mina skyddsglasögon under detta varv, så ögonen kändes irriterade och blev röda. Pannlampan som jag lånat fick soppatorsk.

Den nya jackan från XXL sprack efter detta varv.

Varv 3
Satte på mig glasögonen igen och bytte till min pannlampa. Kände att energin började närma sig botten, så jag försökte trycka i mig mer gel och energidryck + kaka. Efter halva varvet fick jag smärtor i vänster knä, men försökte hålla tempot med en quasimodisk löpstil.

I varvningen åt jag en grönpåse (frystorkad mat).

Varv 4
Vi skippade pannlamporna och gav oss ut på vårt fjärde varv. Jag tog med mig en påse sura nappar som gjorde susen efter några jobbiga uppförsbackar. Väggen närmade sig och vi försökte hålla maxpulsen under 140 bpm.

Varv 5
Vi försökte hålla ungefär samma tempo som varvet innan, men det gick lite långsammare. Benen var jävligt stumma och energin var i botten efter varje uppförsbacke. Detta varv åt vi mer nappar och gladdes åt vackra skogspartier som vi fick se i gryningens ljus. Man får dock en postapokalyptisk känsla av varvet under dagtid. Spökstationen Kymlinge ligger mitt i naturområdet och här och var finns lämningar av temporära boplatser för folk som velat hålla en låg profil.

Anmäld till Ursvik Ultra 2013

Nu har jag och min kompis anmält oss till UU2013. Känns skönt att ha en morot för de kommande träningspassen i vintermörkret.

Målet i år är att snitta 2h per varv, vilket skulle innebära en sluttid på 10 timmar.

Trendkurvan borde då kunna ligga kring: y = -0,825x3 + 6,0345x2 - 6,8405x + 112,59 (taget från de personer som placerade sig kring 10h år 2009), vilket skulle ge en sluttid på 606,6 minuter.

Då skulle mellantiderna se ut på följande sätt:


1 111 min 
2 116 min +5
3 124 min +8
4 129 min +5
5 126 min -3

... i den bästa av världar.

New Year resolution 2013

Mitt bästa träningsår, någonsin, var 2009. Det året ställde jag upp i Ursvik Ultra, Stockholm Marathon och kämpade mig igenom Fjällräven Classic utan någon större träningsmängd i ryggsäcken.

Även år 2010 var ganska så lyckat med ytterligare ett försök i ursviksterrängen under väldigt dåliga förhållanden. Många bröt och jag kom inte in sist den gången. Jag sprang även ett halvmaraton i Aachen där jag lyckade komma in på 1h29min, vilket är min bästa HM-tid hitintills.

Så - vad är siktet inställt på för 2013? Jag vet inte, men efter att ha läst boken Born To Run (av Christopher McDougall) så känner jag att jag måste öka min träningsdos något och njuta mer av att springa. Det spontana idrottsutövandet svalnar något efter grundskolan men det är något som jag måste ta tag i igen.

Mitt fokus kommer under 2013 huvudsakligen att ligga på följande tre aktiviteter:
  1. Löpning
  2. Klättring
  3. BJJ

Löpning
Springa flera gånger i veckan utan att ha ett direkt program. Helst köra en långrunda (kring 2-3h) var eller varannan vecka. En önskan är att jag ska tillverka mina egna löparsandaler (huaraches) för att stärka fotvalv och få starkare vader. Jag ska även börja springa mer TILL olika aktiviteter. Till BJJ:n är det cirka 7 kilometer och till klättringen är det antingen 2.5 eller 9.

Klättring
Klättra 2-3 gånger i veckan, där varje pass inleds med åtminstone 30 minuter uppvärmning för att undvika värk i axlar och armbågar, något som jag dragits med under 2012.

BJJ
Måste överhuvudtaget komma igång med träningen. Blev inte många pass förra året, men målet är inställt på tävlingar såsom SGL (Svenska Grapplingligan) och kanske nån tävling med dräkt.

Övriga satsningar
Till denna kategori hör köp av både cykel och kajak. Min nya Blocket-cykel blev stulen förra året och om jag orkar så kommer jag köpa en ny till sommaren. Den skall främst få fungera som transportmedel. Kajaken likaså.

Funktionär på Stockholm Maraton 2012



Vaknade med tjock hals och nästäppa, drog upp persiennerna och var glad över att jag inte skulle springa maran idag. Vilket skitväder! 6 grader varmt, regn och blåst. TV4s sändning från loppet hade börjat och vid startlinjen kunde man se eliten i blandad klädsel. Kenyaner med sopsäckar och svenskar som hoppats på bättre väder när de lämnade sina samhällen en bit in i landet. Tydligt var också att alla som bar getingfärger (Enhörna) var ruskigt lättklädda.

Jag kom till Stadion kring klockan ett och var då med på genomgången för "oss" funktionärer. Det kom att  tummas på kravet om enhetlig klädsel på grund av rådande väderförhållanden. Min uppgift blev att ta hand om SM-2:an och se till att han befann sig i anslutning till prispallen vid ceremonin klockan 15:00.



Emil Lerdahl (Hammarby) sprang in som andre svensk och blev den person jag kom att punktmarkera nästkommande 60 minuter. Han var nedkyld och slussades relativt omgående bort till dopingkontrollen. Sen var det ganska snabba ryck bort till ett vitt partytält inne på Stadion där löparna fick stå och vänta på prisutdelningen. Samtliga löpare huttrade och skakade vilket medförde att både kaffe och lättöl spilldes ut över deras tävlingsskor.




Tips till nästa år om vädret blir lika pissigt: Låt Försvarsmakten upprätta några sjukvårdstält modell 4 med dieselsuggor som står och pumpar in varmluft för att tina upp de nedkylda löparna.